Trans Day of Remembrance torsdag 20/11, 2025

I en ny rapport från Transgender Europe (TGEU) anges antalet mördade transpersoner i världen det senaste året till 281 stycken. Som vanligt innehåller varje av dessa ett våld och en tragik som drabbar betydligt fler än den mördade. Det handlar då inte bara att vi förlorar en partner, ett barn, en förälder eller en vän. Våldet och förtrycket sätter spår i oss som inte alltid syns. Vi kanske omvärderar våra liv och de risker vi tvingas ta och medvetet eller omedvetet anpassar våra liv och våra drömmar. Det kan påverka hur vi rör oss i samhället, var och hur vi tycker att vi kan bo och vad vi kan arbeta med. Men vi är inte ensamma! Genom att träffa med andra transpersoner och allierade kan vi bygga upp en gemenskap som kan fungera som ett motgift mot hat och våld. Det kan handla om gemensamt skapande inom konst, litteratur eller musik, eller att bara sätta sig ned och prata med varandra.

I årets statistik över mördade transpersoner framgår att antalet mördade aktivister ökar, från 9 till 14% av det totala antalet sen 2024. Detta är naturligtvis oerhört oroande men inte förvånande. Att söka rättvisa och synlighet för utsatta grupper möts av våld så fort det utmanar politiska och ekonomiska intressen. Vad gäller de senare finns det paralleller till det stora antal journalister och aktivister som fått sätta livet till när de avslöjar skandaler och missförhållanden med miljökoppling, särskilt i det globala syd och i regimer som är auktoritära eller semi-auktoritära. För vår egen del tror jag att det handlar om att vi blir måltavlor då olika politiska partier och ljusskygga grupper i det civila samhället vill hetsa mot minoriteter för att vinna röster och sympatier genom att utmåla oss som ett hot mot familj och nation. I denna agitation dras sig våra motståndare inte ens för mord.

Men mörkret får oss att söka ljuset och efter att ha sörjt så går kampen vidare. Vi brygger mer kaffe, gräddar fler våfflor och fortsätter skriva debattartiklar och remissvar. Vi sitter på samråd med myndigheter och politiska organ, och vi gör det med den målmedvetna och kärleksfyllda energi som är så unik för transrörelsen. Vi gör det för att vi inte har något val: utan samvaron blir vi ensamma och maktlösa, tillsammans är vi starka!

Kramar och kyssar till alla!

Helena