Barbro Westerholm Till Minne

Barbro Westerholm har gått bort. Hon uppnådde hög ålder och var verksam in i det sista. Med Barbro Westerholm har vi transpersoner i Sverige förlorat en av våra främsta allierade utanför våra egna led. När hon i samband med Stockholm Pride 2014 mottog transföreningen FPES utmärkelse ”Årets hjältinna” löd motiveringen ”för hennes outtröttliga arbete för HBTQ-personers mänskliga rättigheter.”  Att hon fick pris från just oss var för att vi ville markera vikten och värdet av den stora och långvariga insats hon gjort för att påverka opinion och lagstiftning så att transpersoners situation i samhället förbättrades.

När trans började komma ut ur garderoben vid sekelskiftet 2000 var hon en av dem som tog sig an vår situation och våra rättighetsfrågor eftersom hon som liberal politiker  och som tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen såg att vår grundläggande mänskliga rättighet att kunna vara de vi är var väldigt dåligt tillgodosedd. Hon var sedan en ständig deltagare och föredragshållare på Prider och Mänskliga Rättighetsdagar där hon alltid gav sitt bistånd till våra strävanden. Med sin position i samhället, riksdagen och den offentliga debatten, med sitt klara intellekt, sitt engagemang och sin enkla och rättframma stil var hon en ovärderlig vapendragare. Hon var med oss hela vägen: arbetet på att få diskrimineringslagen att också omfatta transpersoner, upphävandet av sjukdomsstämpeln på transvestism, kampen för rätten att anta nytt namn, upphävandet av steriliseringstvånget för transition, arbetet på att få till stånd en ny och bättre könstillhörighetslagstiftning.

Vår tidigare medlem Linda E, tyvärr nu bortgången, har berättat hur hon själv 2005 hamnade i kaffekön på ett riksdagsseminarium om utökning av diskrimineringslagstiftningen till att även omfatta ”s.k. transpersoner”. Framför henne i kön stod Barbro Westerholm. Linda E. inledde ett samtal om det bisarra i att transvestism var klassificerat som psykisk sjukdom. Barbro Westerholm instämde: ”Vad är det du säger? Det låter ju inte klokt!” Men inte bara det. Med den för henne typiska initiativkraften satte hon omedelbart ett antal hjul igång och i sinom tid gick processen i mål och sjukdomsstämpeln på transvestism togs bort den första januari 2009.

Vi saknar Barbro Westerholm och vi tar med oss hennes erfarenhet och maning att saker har en tendens att ta lång tid men att det gäller att inte förtröttas. Till slut går det. – Om någon förkroppsligade inställningen att det gäller att ha en ständigt brinnande eld och samtidigt ett aldrig sviktande tålamod så var det Barbro Westerholm.

Styrelsen för transföreningen FPES (Full Personality Expression Sweden)

Photo by Frankie Fouganthin