Transvårdens övergång till NHV
I förra veckan samlade Socialstyrelsen representanter för samtliga inblandade regioner samt olika HBTQ-grupper för en halvdag med information om läget i transvården. Området är sedan 1 januari i år definierat som ”nationell högspecialiserad vård” (NHV). Tanken bakom denna uppgradering är att vården ska få högre kvalitet och bli mer likvärdig över landet. Tre kliniker har nu blivit huvudnoder inom transvården: Stockholm (i samarbete med Uppsala); Västra götalandsregionen (i samarbete med Umeå) samt Linköping (i samarbete med Region Skåne). Inom patientgruppen har det under lång tid funnits ett stort missnöje med främst de långa väntetiderna och förhoppningarna på att NHV delvis ska kunna avhjälpa detta har varit stora. Tyvärr framkom det under mötet mycket lite om hur väntetiderna kan komma att påverkas men jag tror ändå att det finns en reell möjlighet att det sker en förbättring och jag kommer nedan att försöka redovisa varför.
Övergången till NHV innebär inte automatiskt ökade resurser men det ger klinikerna bättre möjligheter att argumentera för detta. Anledningen är att de regionerna som stuckit ut hakan och ansökt om att bli huvudansvariga också därmed tagit på sig ett ansvar för att vården ska fungera väl. Enligt de företrädare för klinikerna som jag talat med innebär detta i praktiken en stärkning av transvårdens position. Flera av klinikerna vittnade också om både uppsägningar och problem med rekrytering, något de kopplade till den uppskruvade och bitvis obehagliga kritik av transvården som förekommit i media. Kanske kan bemanningsproblemen avta med hjälp av den statushöjning vårdområdet nu får. De olika teamen har också redan nu att i gång ett samarbete inom olika områden samt börjat titta på olika lösningar för kösystemet, något som jag tror kan öka både kvalitet och rättvisa inom vården.
Två stora brasklappar måste dock läggas in. En uppskattning av en initierad person gav vid handen att hela transvården i dagsläget skulle behöva en sjudubbling av nuvarande resurser. Att förvänta sig detta är helt orealistiskt och avgörande blir då dels tillströmningen av remisser, vilken är svår att bedöma, dels förmågan att undvika de nedskärningar som nu drabbar samtliga regioner. Vi hoppas naturligtvis på ökade resurser, men när övriga delar av vården skärs ned kan detta bli knepigt. Sammantaget tror jag att NHV på flera sätt kommer att leda till en förbättring av transvården men det är ännu för tidigt att säga hur det på kort sikt kommer att påverka kötiderna.
Helena Berglund
Ordförande, FPES
