Dagens svenska förening Transföreningen FPES har en lång historia bakom sig innan den blev vad den är idag – en förening som verkar för alla transpersoner och är deras röst i samhället. Här är föreningens historik i ett sammandrag.

FPE (Full Personality Expression)
År 1962 bildades en löst sammansatt grupp, Klubb Transvestia, av Eva-Lisa Bengtsson och Erika Sjöman. Den gav ut ett medlemsblad, Quinno-Spegel. Klubben saknade stadgar och medlemmarna var en heterogen grupp med transvestiter, transsexuella och sexuella minoriteter.

Erika Sjöman, som gått på sjön, hade vid en resa fångat upp adressen till transvestiten Virginia Prince i USA. Anette Hall kom genom gamla brevvänner år 1964 i kontakt med Klubb Transvestia. Hon skrev då till Virginia Prince och blev medlem i hennes FPE Sorority.

År 1964 startade Virginia Prince en förening för heterosexuella transvestiter. Så småningom tillkom åtskilliga föreningar i USA, en del enbart för transvestiter, andra öppna för alla slags cross-dressers och transsexuella. Idag finns föreningar och klubbar i Nordamerika, Europa, Australien, Japan och andra länder. En paraplyorganisation för att samordna intressen och information, IFGE, tillkom i USA på 1980-talet. Andra organisationer mer inriktade på forskning och upplysning är AEGIS i USA och FPES Forskningsgrupp AFTO.

Inför Anette Halls USA-resa 1966 meddelade hon Virginia vilka hotell i respektive städer hon skulle bo på. I nästan varje stad låg ett brev på hotellet med en inbjudan till träff eller personligt sammanträffande. De FPE-medlemmar eller grupper som Anette Hall på det sättet kom i kontakt med visade på en uppenbar samstämmighet med hennes egen situation. När hon sedan träffade Virginia Prince var hon övertygad om att detta var något hon ville få igång även i Sverige.

Det visade sig att det fanns en FPE-medlem i vardera Danmark (Erna Anderson), Finland (Helen Ek) och Norge (Mary-Ann). Anette gjorde en överenskommelse med Virginia att få starta en fristående organisation i Norden under FPE-namnet under förutsättning att samma koncept som i USA följdes.

Väl tillbaka i Sverige sonderade Anette möjligheterna. Hon kontaktade FPE-medlemmarna i Danmark, Norge och Finland, samt de transvestiter hon kände i Sverige. Helen var positiv, Mary-Ann ej intresserad och Erna var lite skeptisk. Dock reste Erna upp till Sverige och de träffades på Norrköpings central med varsitt exemplar av Virginias tidning, Transvestia, i handen för att känna igen varandra. De åkte till Anettes sommarstuga för överläggningar. När de skildes hade de arbetat fram de stadgar som i huvudsak fortfarande gäller.

FPE-NE (Northern Europe)
I september år 1966 bildades en interimsstyrelse och den 17 november 1966 avhölls ett stiftelsesammanträde i samband med en fest på restaurang Fjädern i Stockholm. Föreningens namn blev FPE-Northern Europe (FPE-NE) och första ordförande blev Yvonne Sjö. Medlemsantalet var blygsamma tio personer, varav en i Danmark och en i Finland.

FPE-NE fungerade som en förening fram till 1982, då den ombildades till autonoma regioner med en centralstyrelse eftersom varje land hade vuxit sig stort. Gemensam var dock medlemstidningen Feminform. Sverige hade vid detta tillfälle 122 medlemmar.

FPE-S
I slutet av 80-talet fanns krafter i region Danmark och Norge som ville ändra stadgarna på ett sätt som region Sverige ansåg stred mot den överenskommelse som gjorts med Virginia Prince. Divergenserna mellan länderna ökade och i stort sett det enda centralstyrelsen var överens om var att man inte var överens.

I Sverige var en överväldigande majoritet för det gamla konceptet och valde 1991 att bilda en helt fristående förening under namnet FPE-Sverige. Medlemstidningen Feminform blev därmed också helt svenskspråkig. FPE-NE region Sverige fanns fortfarande kvar med ett tiotal medlemmar och den gemensamma tidningen, som ändrade namn till “Intermezzo”.

1993 bildades FPE-S Forskningsfond AFTO. Den gav snart bland annat ut den första boken på svenska i ämnet, “Transvestism och Det andra jaget”, höll två av fackfolk välbesökta seminarier på Svenska Läkaresällskapet, gjorde världens då hittills största studie om “Fruars attityder till mannens transvestism”, författade artiklar i internationell och svensk fackpress, vilket hjälpt till att göra vår förening välkänd i fackkretsar.

1996 bildades en stödgrupp för partner till transvestiter. Det året introducerades också FPE-S på Internet.

Under årens lopp har föreningen hållit regelbundna träffar i främst Stockholm, en eller två weekend-träffar per år ute i landet och större fester i Stockholm. Numera finns fungerande lokalavdelningar runt om i landet, främst i Stockholm, Göteborg, Båstad, Växjö och Umeå.

År 2001 beslutade FPES att utvidga verksamheten till att även arbeta politiskt.
Ett första steg i den riktningen togs när FPES tillsammans med RFSL och Riksdagens HBT-grupp i mars 2001 arrangerade ett seminarium för att informera riksdagens ledamöter om transpersoners situation och problematik.

Sedan början av 2000-talet har föreningen arbetat aktivt för att synas mer utåt. Den medverkar numera med monter och seminarier på Stockholm Pride, West Pride och ett antal liknande event i andra delar av landet. FPES är numera regelmässigt remissinstans när viktiga reformer på HBTQ-området bereds av statsmakterna.

År 2009 antogs nya stadgar och föreningens namn ändrades till Transföreningen FPES (och bindestrecket före det avslutande S slopades). Även grunderna för medlemskap vidgades och föreningen är numera öppen för alla som vill verka för dess ändamål och syfte. FPES verkar för alla transpersoner.

På senare år har föreningen vidareutvecklats och vi har fått allt fler medlemmar. Vi har regelbundna sociala möten runt om i landet för transpersoner. FPES har även verksamhet för närstående.

Vi bedriver politiskt påverkansarbete för att uppnå lika rättigheter och lika bemötande för transpersoner som för andra i samhället.

Vi medverkar också i Pridefiranden runt om i landet. Då informerar vi om vår verksamhet och tar upp aktuella frågor på seminarier.

FPES har utbyte med transorganisationer i de andra nordiska länderna och är medlem i de internationella organisationerna TGEU och ILGA.