FPES höstmöte och 45-årsjubileum

FPES höll nyligen ett höstmöte i samband med att föreningen firade att det gått 45 år sedan den grundades. Avsikten är att detta höstmöte ska följas av reguljära vintermöten för alla medlemmar. Här följer referat av höstmötet. Angelica Löwdin har skrivit om Dag ett – Seminarier med externa deltagare. Föreningens ordförande Tinahåkan Jönsson har skrivit om Dag två – interna seminarier. Jane Nylund tog bilderna.

Dag ett – Seminarier med externa deltagare

Höstmötet och jubileet ägde rum under veckoslutet den 12–13 november i RFSL:s lokaler i Stockholm. FPES stockholmsavdelning och i synnerhet Jane Nylund personligen hade lagt ner ett stort arbete på att planera programmet som blev mycket uppskattat. Ett 25-tal medlemmar hade mött upp, inte bara från stockholmsområdet utan också från andra delar av landet.

På lördagen var det ett omväxlande seminarieprogram mellan kl 11 och 18 som på kvällen följdes av en jubileumsmiddag på resturang Asia City mitt emot RFSL, dit vi ofta brukar gå när vi har möte på RFSL. Vid lördagens program kunde även icke-medlemmar (partner,andra gäster) närvara, vilket några glädjande nog tagit fasta på.

På söndagen var det ett internt arbetsmöte mellan kl 11 och 16 för medlemmar där två stora och viktiga frågor diskuterades : förslaget till strategiplan och utkastet till en ny folder om transpersoner. De två dagarnas verksamhet hade både stor bredd och stort djup och upplevdes av alla som mycket givande, inte minst av dem som är ganska nya i vår krets. De fick faktiskt en grundläggande utbildning i viktiga transfrågor.

Lördagens seminarier

Transhistoria, diskrimineringslagen, information om RFSL:s arbete med transfrågor, hatbrottslagstiftningen, och ett samtal om “den andra puberteten” som kan inträffa för transpersoner som kommer ut lite senare i livet.

FPES förra ordförande Nadja Karlsson berättade ur och om svensk transhistoria och om möjligheter och tillvägagångssätt för att kunna ta reda på något inom detta område ,vilka typer av arkiv och litteratur som kan innehålla uppgifter osv. I domböcker och polisarkiv beskrivs transpersoner som gripits och/eller dömts för förargelseväckande beteende och liknande, vilket bidrar till att ge en bredare kunskap utöver de relativt få transpersoner som är kända sedan tidigare, som till exempel Lasse-Maja.

Det här är en försummad del av svensk socialhistoria som behöver komma fram i ljuset som en del av bilden av hur det svenska samhället förhåller och förhållit sig till marginaliserade grupper av olika slag, och hur dessa ser och sett sig själva.

Peter Tai Christensen från Diskrimineringsombudsmannen gick igenom huvudpunkterna i diskrimineringslagstiftningen och hur man gör för att få hjälp om man anser sig diskriminerad. Detta kan inte upprepas ofta nog eftersom vi alla bör ha i ryggmärgen hur vi skall agera om vi hamnar i det läget att vi blir diskriminerade.

Diskussionen kom att gälla dels gråzonen för vad som kan anses som diskriminering och inte, dels det låga antalet anmälningar – som dock ökat från 10 under hela 2010 till 20 under de åtta första månaderna 2011. Det faktum att ärendet blir offentligt är naturligtvis ett hinder för att anmäla för den som inte lever öppet. Detta tillsammans med det svåra bevisläget – ord står ofta mot ord – gör att anmälningarna är få. Av naturliga skäl är det svårt att veta hur stort mörkertalet är.

En optimistisk syn på tingen är att blotta existensen av diskrimineringslagen kan ha en avhållande effekt. De flesta diskrimineringsfall tycks också mer bero på personliga tillkortakommanden hos enskilda individer än någon form av strukturell diskriminering i form av en dold eller uttalad agenda hos ett företag eller myndighet. Men det är förstås illa nog och visar på behovet av internutbildning av personal om det här.

Ulrika Westerlund, RFSL:s förbundsordförande, redogjorde för RFSL:s aktuella arbete med transfrågor. Det rör sig framför allt om tre saker: förändringar i TS-vården och tillhörande lagstiftning, hetslagstiftningen och transpersoner, fortsatta förändringar i namnlagstiftningen och dess tillämpning.

Beträffande TS-lagstiftningen bevakar RFSL vissa riksdagspartiers deklarerade avsikt att gå ihop om en gemensam majoritetsmotion för att undanröja kristdemokraternas möjlighet att via socialministerposten blockera att något sker. Detta är den viktigaste frågan för närvarande.

RFSL har tillskrivit yttrandefrihetskommittén om att hetslagstiftningen även skall gälla transpersoner och påpekat den bristande symmetrin i nuvarande lagstiftning beträffande diskriminering, hatbrott och hets mot folkgrupp, där transpersoner uttryckligen nämns endast i den förstnämnda (”könsöverskridande identitet eller uttryck”).

Även om det stora genombrottet skett i praktiken när det gäller vuxna personers rätt att välja namn så kvarstår vissa begränsningar, till exempel är det omöjligt för någon som är juridisk man att välja namn som slutar på –dotter. RFSL försöker påverka namnlagskommittén beträffande kvarstående begränsningar.

Behovet av att fortsatta propåer i dessa tre saker görs gemensamt av alla organisationer som arbetar för transfrågor framhölls.

Göran Stanton från Gaypolisföreningen redogjorde för hatbrottslagstiftningen och dess tillämpning. Olika polismyndigheter hanterar detta på olika sätt. Även här är mörkertalet vid anmälningar högt. Göran Stanton gjorde det lilla experimentet att fråga vilka som blivit utsatta för hatbrott – svar 5 personer – och vilka som gjort anmälan – svar 1. Detta stämmer med vad polisen tyckt sig kunna räkna fram: endast vart femte hatbrott anmäls. Men det är viktigt att anmäla. Annars kan transfoba hatbrott hamna så i periferin att kunskap, engagemang och resurser för att följa upp dem minskar eller försvinner.

FPES ordförande Tinahåkan Jönsson, som var moderator på lördagen och söndagen, inledde seminariepunkten “Den andra puberteten” med att framhålla det är viktigt att vi på våra träffar även tar upp sådant som hör till medlemsvård i den meningen att vi talar om oss själva och hur vi har det och inte bara om yttre ting. Med Den andra puberteten menas det känslorus som kan komma över en när man i vuxen ålder inser och bejakar att man är transperson. Den skiljer sig från puberteten i tonåren just genom att man är vuxen och därför reagerar på ett annat sätt.

Det uppstod ett livligt samtal där många kände igen fenomenet och vittnade om hur det gestaltade sig för dem.

Jubiléumsmiddagen

Därmed var det digra och gedigna seminarieprogrammet tillända. Efter en timmes paus vidtog jubileumsbanketten dit även representanter för föreningen KIM (Kön,Identitet,Mångfald) var inbjudna.

Ordföranden höll som sig bör välkomsttalet, medan Linda E höll ett tal där hon blickade tillbaka på FPES historia och pekade på hur starkt utvecklingen gått mot större öppenhet i alla avseenden.

Efter några sångnummer av föreningens egna förmågor uppträdde duon Sternfall bestående av en man på dragspel och en man som sjöng. Detta var enligt min och andras uppfattning inget mindre än sensationellt : bitsk och elegant satir av bästa kabarétyp närmast jämförbar med Karl Gerhard,Lars Forsell och Ulla Sjöblom.

Framförandet karakteriserades av en rödglödgad intensitet och ett fantastiskt kroppsspråk. Sången om ofördragsamheten – lagd i munnen på en främlings- och minoritetsfientlig man och avslutad med en hitlerparodi – bejublades enormt och fick också avnjutas en gång till som extranummer. Stort tack till Jane Nylund som engagerat Sternfall.

Efter banketten upplöstes sällskapet för fortsättning efter eget val. Jag vet några som gick och dansade till öronbedövande men fin musik på källarklubben zipper.

Text: Angelica Löwdin

Dag två – interna seminarier

Vårt 45-årsjubileums andra och sista dag använde vi till internt arbete, där vi pratade om två saker:

Ett strategiprogram som ska styra verksamheten och ge föreningen riktlinjer för vårt arbete, vilket styrelsen använt en hel del tid till att arbeta fram. Den andra delen ägnade vi åt vår folder, den vi använt i vårt utåtriktade arbete har, tycker styrelsen, passerat sin ”bäst före dag”. Vi har därför haft en arbetsgrupp som på söndagen presenterade sitt förslag för de intresserade deltagarna.

Dagen präglades som vanligt av många synpunkter och åsikter, vår förening är inte precis känd för att medlemmarna håller inne med sina åsikter. Så trots att vi vikt hela dagen åt dessa två punkter drog vi ändå över tiden. Men den tid vi lade ner på detta var väl investerad, vi hade många och långa meningsutbyten och de var som alltid konstruktiva. Vi fick många bra och värdefulla synpunkter på både strategiarbetet och på foldern. Alla var överens om att vi kommit långt i arbetet och speciellt arbetsgruppen som arbetat med foldern, (Angelica, Jane och Lena E) fick mycket positiv feedback på sitt arbete.

Den redigerade strategiplanen kommer snart att läggas ut på hemsidan för fler synpunkter, sådana välkomnar vi i styrelsen. Det är mycket viktigt anser jag, att vi ska vara överens om, så långt det går, föreningens styrande dokument. Det är ett dokument som ska antas eller förkastas på årsmötet.

Diskussionen om foldern kom mycket att kretsa kring de bilder vi haft i foldern tidigare, ska vi ha med bilder på människor eller inte. Det förslag som ligger nu har inga bilder utan istället transflaggan på framsidan.

Många har upplevt att bilderna i den gamla foldern har fångat intresset hos allmänheten och gjort att de börjat läsa eller lyssna när vi har delat ut den. Andra tycker att det är normativt med bilder på ”före och efter” och att vi visar upp en bild av en stereotypisk transvestit i dessa bilder.

Andra tyckte att transflaggan signalerar en stereotyp som inte heller vill visa upp och att det förslag som ligger är för anonymt i sin utformning. Nåväl, vi ska inom föreningen diskutera dessa frågor vidare, även om vi snart måste ha fram en ny folder. Den gamla är slut och ingen vill använda pengar till ett nytryck.

Som slutkläm vill jag säga att dessa två dagar var mycket bra och nyttiga, vi diskuterade många angelägna frågor, vi lärde oss mycket, i varje fall gjorde jag det. Dessutom hade vi det väldigt roligt tillsammans. En mycket stor eloge till vår Stockholmsavdelning för ett mycket bra arrangemang och särskilt till Jane som förutom jubileet dessutom flyttade, dagen innan. Tack ska ni ha.

Text: Tinahåkan Jönsson