Fri ande, fri kropp

Den andra Pridefestivalen i den grekiska staden Thessalonikis historia hölls den 14–15 juni med rubriken ovan som  valspråk. Förspelet till Priden bestod av några oroliga veckor för transpersoner. Dels uttalanden från den grekisk-ortodoxa kyrkans  överhuvud i Thessaloniki och dels en rad ogrundade arresteringar av transpersoner.
Kyrkans överhuvud, Antimos, uppmanade invånarna att inte låta sina barn delta i eller främja paraden, vilken han beskrev som en ”ohelig och onaturlig händelse”. Han uppmanade för övrigt även inför förra årets Pridefestival att folk skulle trakassera och störa så mycket som möjligt. Detta kan han göra offentligt helt oemotsagt.
Med tanke på den makt kyrkan har i Grekland så ligger nära till hands att tro att de dagliga polisingripandena som startade den 30:e maj  till stor del är initierad av kyrkliga företrädare. De gripna tas till polishögkvarteret där de får vänta minst tre till fyra timmar för identifiering och kontroll av om  de  är prostituerade. De gripna har berättat att polisens beteende under gripandena var kränkande och förnedrande. I tre fall skedde gripandena när de transsexuella kvinnorna körde sina bilar utan några bevis eller någon misstanke om fel eller lagbrott.

Flera vittnar om att innan de släpptes ur häktet varnades  de för att om de inte ”återgår till det normala” så skulle de kunna bli åtalade för oanständigt beteende på offentlig plats. I ett fall  hindrades en advokat att komma komma i kontakt med sin klient och när hon klagade på detta blev hon själv arresterad. Nu har hon och advokatsamfundet inlett en process mot polisen för detta.

Utöver detta finns ännu en aktör som ortodoxa kyrkan  gärna allierar sig med och som har stort stöd i poliskåren. Det är det nynazistiska partiet Gyllene  gryning, som tidigare på egen hand och  även i samarbete med de andra misshandlat och trakasserat HBTQ-människor.

Allt detta sammantaget gjorde att det fanns en viss oro för vad som eventuellt skulle kunna hända i samband med Pride i år, som startade på fredag kväll med bland annat teater, diskussioner, fotoutställningar, filmvisning, street party till ett-tiden på natten och sedan fortsatt clubbing fram till fem-sex för dem som orkade.

På lördagen återupptogs programmet på det öppna Prideområdet kring Vita tornet med utställare och deltagande organisationer. Efter ett tre timmars avbrott på eftermiddagen för vila så drog dagens stora event igång med tal av  bland andra Thessalonikis borgmästare.
Paraden rullar igång vid halv åttatiden. Jämfört med i fjol (cirka 3 000 deltagare) så har paraden vuxit. Jag har inte sett några siffror än på hur många vi var men det känns som minst det dubbla. Det inträffade inga missöden eller störningar vad jag vet och ett himla drag om uttrycket tillåts.

Efter paraden bar det tillbaka till prideområdet för konserter och shower till strax efter midnatt. Därefter i sedvanlig ordning klubbesök och aftonen blev helt plötsligt  till tidig morgon innan jag återvände hem. Jag passerade dessutom nära utanför polisstationen  i området utan att bli arresterad.
Utan tvekan har transpersoner i Grekland en svårare sits jämfört med Sverige beroende på flera saker. De omfattas till exempel inte av lagligt skydd på samma sätt, det finns problem med svårigheter på arbetsmarknaden, tillgång till sjukvård, samt kyrkans och religiösa värderingars makt. Att skapa sig ett ”vanligt” liv med en transbakgrund är inte det lättaste.  Thessaloniki är en storstad ungefär som Stockholm i folkmängd. I mindre orter är det som i Sverige svårare, så följdaktligen finns de flesta transpersoner som lever öppet i Aten.
Trots det har jag inte känt mig otryggare här än i Sverige när jag rört mig på stan i Thessaloniki under dygnets alla timmar.

Christina Kieri
(T h på bilden)