Transpersoner äntligen i hetslagen

I morgon väntas regeringen äntligen fatta beslut om att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen. 

– I dag omnämns inte transpersoner specifikt i den, och det har diskuterats om det skulle innebära ett starkare skydd. Vi tycker det är dags att gå igenom detta. Så vitt jag vet är det den fråga som diskuterats mest på senaste tid, säger justitieminister Beatrice Ask (M).

I hetslagen ingår redan sexuell läggning, men nu kommer den alltså att gälla även könsidentitet och könsuttryck – det vill säga oss transpersoner.

Morgondagens beslut gäller att tillsätta en utredning, men det är första gången som regeringen meddelar att de vill se en sådan lagändring.

– Målsättningen är att göra ändringarna. Vi är nu överens om det, alla fyra partier i regeringen. Det är en beklaglig miss att transpersoner inte uttryckligen nämns i hetslagstiftningen, säger integrationsminister Erik Ullenhag (FP), som ansvarar för HBTQ-frågor i regeringen.

Enligt ministrarna ska regeringen även se över hur transpersoner inkluderas i förbudet mot olaga diskriminering. Regeringen vill också se över hur transpersoner omnämns i hatbrottsparagrafen, den straffskärpningsregel som säger att hatbrottsmotiv ska ge strängare straff. Den kan redan i dag tillämpas vid brott mot transpersoner, men det har funnits oklarheter kring formuleringarna.

Med arbetsmarknadsdepartementets egna ord:

Regeringen har beslutat om att tillsätta en utredning som ska överväga starkare straffrättsligt skydd för transpersoner bland annat genom att titta på om transpersoner bör omfattas av reglerna om hets mot folkgrupp.

Utredningen ska också överväga om termen könsöverskridande identitet eller uttryck bör ändras i olika författningar. Uppdraget ska redovisas senast 7 december 2015.

Chefsrådman Erica Hemtke, har utsetts till särskild utredare. Hemtke arbetar för närvarande vid Solna tingsrätt och har tidigare bl.a. varit hovrättsråd tillika vice ordförande i Svea hovrätt.

Bakgrund
I Sverige har homosexuellas, bisexuellas och transpersoners (hbt-personer) rättigheter stärkts avsevärt under de senaste decennierna. Stärkta formella rättigheter har bidragit till en positiv förändring när det gäller synen på t.ex. homosexualitet i samhället. Den i grunden positiva samhällsutvecklingen som skett när det gäller dessa frågor har troligtvis bidragit till en ökad öppenhet. Det finns dock alltjämt brister när det gäller hbt-personers situation. Hbt-personer har en sämre psykisk hälsa än hetero­sexuella, t.ex. är självmordsförsök dubbelt så vanligt bland hbt-personer jäm­fört med heterosexuella. Transpersoner är en särskilt utsatt grupp. Vidare utsätts många hbt-personer för våld, hot och andra kränkningar på grund av omvärldens fördomar.
Regeringen antog i början av året en samlad hbt-strategi som bl.a. Det är den första samlade regeringsstrategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Syftet med hbt-strategin är att stärka arbetet för hbt-personers situation i Sverige. I hbt-strategin lyfts bland annat frågor om våld, diskriminering och andra kränkningar. Bland annat lyfts frågan om hatbrott vilket lett till att regeringen i mars 2014 gav Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utveckla polisens arbete mot hatbrott.

Utredningen

Nu går regeringen vidare i arbetet för att stärka hbt-personers rättigheter. Regeringen anser att det finns skäl att överväga möjligheten att stärka det straffrättsliga skyddet för transpersoner och tillsätter därmed en utredning som bland annat ska titta om transpersoner bör omfattas av reglerna om hets mot folkgrupp.

I utredningens uppdrag ingår att

• ta ställning till om transpersoner bör höra till de grupper eller personkretsar som skyddas av tryckfrihetsförordningens, yttrandefrihetsgrundlagens och brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp samt brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering och åtal för förolämpning,
• ta ställning till om eventuella ändringar i de nämnda bestämmelserna bör föranleda någon ändring i straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken,
• ta ställning till behovet av ändring av uttrycket och definitionen av könsöverskridande identitet eller uttryck i diskrimineringslagen

 

Nuvarande lagstiftning

Brottsbalken innehåller fyra bestämmelser som syftar till att ge ett särskilt skydd mot gärningar med rasistiska och liknande motiv. Bestämmelserna har efter sin tillkomst utvidgats så att de även omfattar grunden sexuell läggning. Någon grund som omfattar transpersoner finns inte även om en av bestämmelserna har utformats så att även transpersoner skyddas utan att det uttryckligen framgår av lagtexten. De tre brottsbalksbestämmelser som inte omfattar transpersoner är straffbestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering (16 kap. 8 och 9 §§) samt en åtalsregel som innebär att åklagaren under vissa förutsättningar får väcka åtal för förolämpning, ett brott som enligt huvudregeln inte får åtalas av någon annan än målsäganden (5 kap. 5 § första stycket 3 och 4). Däremot omfattas transpersoner av den straffskärpningsregel i 29 kap. 2 § 7 som innebär att det som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt ska beaktas om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet. Transvest­ism och transsexualism anses vara sådana liknande omständigheter som omfattas av bestämmelsen (prop. 2001/02:59 s. 57 och 61).
Ändring av ”könsöverskridande identitet eller uttryck”
I uppdraget ingår också att se över om det är möjligt att ändra uttrycket och definitionen av könsöverskridande identitet eller uttryck i svenska författningar. Termen könsöverskridande identitet eller uttryck har sedan det infördes som ny diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen den 1 januari 2009 mötts av kritik, inte minst från de individer som grunden är avsedd att skydda. Kritiken har huvudsakligen gått ut på att den valda formuleringen är skriven med ett avvikarperspektiv, dvs. att den utgår från en uppfattning om normen och definierar de som inte följer denna. Den nuvarande formuleringen avviker också från benämningen i internationella dokument. Diskrimineringsombudsmannen undviker i sitt arbete användandet av uttrycket könsöverskridande identitet eller uttryck. Inte heller regeringen har varit terminologiskt konsekvent.

Sophia Metelius

Politiskt sakkunnig till integrationsminister Erik Ullenhag
Arbetsmarknadsdepartementet